Kaffekvarnen.

 

Förra sommaren hamnade jag på en sån där stanna-med-bilen-mitt-ute-i-ingenstans-loppis och hittade en smutsig, rostig och ganska illa medfaren kaffekvarn. Men den var billig och hel, och eftersom jag alltid tyckt att de är vackra så slog jag till.

När jag köpte kaffekvarnen hade träet en gräslig orange färg, och jag har aldrig sett något som var så fult målat! Färg hade stänkt och penseldrag dragits på både gjutjärnet, glaset och veven. Så det första jag gjorde var att montera isär hela. Många små och sköra skruvar var det, och det gällde att vara riktigt försiktig. Gjutjärnsdelen (med själva "kvarn"-veven i) gick att plocka isär i tre delar, och för att göra rent dem och att lätt kunna skrapa bort den orangea färgen så lade jag dessa i en skål med varmt vatten med en skvätt vanlig olivolja i, så att järnet inte skulle rosta. Kaffekvarnens glasdelar, kupan och den lilla behållaren, lade jag också i vatten för att lättare kunna skrapa bort de orangea färgstänken. Träplattan sandpapprade jag för att rugga upp ytan så att ny färg lätt kunde fästa. Efter en avtorkning av slipdammet var det bara att måla. Jag valde en ljust grå nyans (något neutralt för att matcha den vackert gröna gjutjärnsveven). När färgen torkat efter två strykningar slipade jag träbitens yta och kanter lätt, för att få ett lite nött utseende. 

Nu hänger kaffekvarnen i vårt kök, och påminner mig om vårt kök ute på landet där det också alltid hängt en kaffekvarn. Nu måste jag bara köpa några bönor och lägga i, för trots att jag inte dricker det så ÄLSKAR jag doften av nymalt kaffe!