Ledigheten i (väldigt många) bilder!

När termometern, som är fastsatt på en gammal drivvedsplanka på väggen i skuggan bakom huset, varje dag i två veckors tid skickar upp sitt blåa streck över 25-gradersmarkeringen, då är man  glad att man inte bor hemma i sin hutlöst varma lägenhet eller jobbar på sitt oventilerade jobb utan istället sitter ute på en liten kobbe långt ute i Stockholms skärgård. 

På den här ön har min familj huserat varje sommar sedan 1956, och här kan man -  i sällskap av sina närmaste, sina käraste, några rådjur, minst en hare, många fiskar i vassen och en och annan säl - både bada, sola, åka båt, se på film, äta glass, ha tråkigt när det regnar, spela kort och äta god mat. Det vore helt enkelt inte sommar för mig utan den här platsen.

Och den här sommaren var minsann inte sämre än någon annan. Långa sovmorgnar har varvats med hyfsat tidiga uppstigningar, vilket till och med är ännu skönare än att sova länge! Att vakna tidigt av sig själv och gå upp i lugnt takt, kanske läsa lite, pyssla med något eller sätta på en film till frukost, för att sedan inse att man när man är färdig med allt detta ÄNDÅ har hela dagen kvar - det är semester det! Man kan också använda morgon-tiden till att sitta för länge på gräsmattan med kameran i högsta hugg och försöka fånga frukostätande fåglar på bild. På tok för länge.

Eller så sitter man med nosen i mammas lavendelland (som självklart är inspirationen till mitt tappra - men inte lika lyckade - lavendelprojekt på balkongen) för att sedan möta upp familjen vid bryggan och ta en båttur någonstans.

 

Till och med när det är dimma kan man åka båt (tycker pappa). Lite läskigt är det men ganska fint också. Ibland blev dimman så tjock att det kändes som att man lika gärna kunde drivit ut på något världshav utan att märka det. (Eller nästan i alla fall)

Men de flesta dagarna var det sol. En eftermiddag fick vi till och med syn på ett ståtligt skepp. Lite som det Pippi (-lotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter) Långstrump seglar på de sju haven med. Nästan så man ville hänga på.

Och så får man se sånt här. Och då tänker jag: här ute vill jag bo.